Fiska Havsöring

Fånga kustöringen – så här gör du!
Kämpaglöden hos en vild kustöring, med långa rusningar, hopp och frenetiska huvudskakningar är svårt att jämföra med andra svenska fiskar. Dessutom går havsöringen att fånga på de flesta metoder vilket gör att den högt skattad bland både nybörjare och proffs, hos både spinnfiskare och flugfiskare.

När öringen lever i havet får den en silverfärgad kostym med svarta prickar. Havsöringen finns längs hela svenska kusten, från Strömstad till Haparanda. Den tillbringar större delen av livet nära kusten i jakt på tobis, småsill, räkor, spigg och borstmaskar. Vid skymning på Västkusten söker sig öringen in längs grundområden i jakt på framför allt räkor och borstmaskar. Räkorna och borstmaskarna är nattaktiva och blir således enkla byten. Du kan givetvis fånga öringen dygnet runt på både fluga och drag.

Långa spön för långa kast
Att spinnfiska havsöring är okomplicerat. En haspelutrustning med kastvikt på cirka 15 till 40 gram är lagom. Lite längre spön är att föredra, gärna nio till tio fot, för att kunna kasta långt ut i grunda vikar. En haspelrulle i storlek 2000 till 3000 håller tillräckligt med lina för att nå önskvärda kastlängder. Flätlinor någonstans runt 0,15 millimeter i diameter brukar vara att föredra. Oavsett huvudlina är det klokt att använda en halvmeter tafs av fluorocarbon som slitlänk för vassa stenar och musslor. Betesvalet för spinnfiskare är relativt enkelt. Skeddrag och genomlöpsbeten som imiterar småsill, spigg och tobis är det vanligaste. Den stora fördelen med ”genomlöpare” är att det blir svårare för öringen att bända sig loss från kroken. För dig som spinnfiskar men ändå vill imitera räkor, märlor eller borstmask landar valet på flytande bombarda, en slags kastdobb med en till två meter tafs som gör att du kan fiska flugbundna imitationer.

Linor och beten för havsöringfiske hittar du här

Leopardbottnar och pålandsvind
Att fiska öringen från land kräver ofta lite hjälp av vinden. Pålandsvind kan vara av stor betydelse då framför allt spiggen, som är en relativt dålig simmare, spolas in mot grundare områden. Svallen från vågorna ger också skydd från rovfåglar och gör havsöringen mindre skygg. Därför kan vindstilla dagar vara en större utmaning. Så kallade leopardbottnar - havsbottnar som varierar mellan tång, sand, grus och sten är något de flesta erfarna havsöringsfiskare söker efter. Tången ger öringen skydd och de varierande bottnarna erbjuder en stor variation av bytesdjur. Även vattentemperatur är avgörande, framför allt på våren. Högre vattentemperatur betyder ofta lite mer liv och rörelse, vilket ger öringen mer tillgång till föda. Under natten spelar vinden mindre roll och stilla vatten bjuder ofta på vakande öringar, vilket är ett tydligt tecken på att du fiskar på rätt plats. 

Fiska aktivt!
Att fiska havsöring effektivt betyder att man byter plats ofta. Även om området ser intressant ut kan öringarna vara som bortblåsta, och i stället samlats i viken bredvid av olika anledning som är svåra att se med blotta ögat. Det är ibland svårt att se logiken i varför öringen befinner sig på en viss plats, men genom att du fiskar aktivt och rör mycket på dig så ökar chansen att du stöter på dem. Öringen är glupsk och ofta behöver du inte fiska av en plats längre än en halvtimme innan du vet om det finns jagande fisk i området eller ej. Sök vikar med stor variation av sten, grus och tång, men håll dig borta från dy. En optimal vik skall vara ganska flack till en början med ett djup på en halvmeter till två meter, för att sedan snabbt branta ner till djupare vatten en bit ut. Öringen kan på dessa platser snabbt simma upp från djupet för att ta sig an födorika grundområden. Täck så mycket yta du bara kan. Spinn hem betet i relativt hög hastighet med många spinnstopp. Det är inte sällan öringen tar betet när det faller mot botten, eller direkt efter, när du i accelererande hastighet återupptar hemspinningen.  

Börja flugfiska havsöring
Många flugfiskare börjar sin karriär i havsöringsviken. Det finns en mängd skräddarsydda flugfiskeutrustningar anpassade efter havsöring. Ett spö på nio till tio fot runt klass sju med tillhörande rulle och flyt- eller intermediatelina är att föredra. Anledningen till att man gärna ska använda en lite tyngre utrustning på kusten än vid inlandsfisket är att den har lättare att hantera vinden, som ofta är betydligt hårdare vid kusten. Flugorna är imitationer av öringens huvudföda. Streamers som imiterar sill, spigg eller tobis samt olika räkimitationer brukar ofta fungera. Ta hem flugan med tydliga pauser precis som vid spinnfisket. Vissa dagar fungerar snabb hemtagning bättre än långsam. Fiskar du märlor och räkimitationer kan du handtwista hem linan. Det ger flugan ett attraktivt rörelsemönster. 
Håv med gummerat nät är ett viktigt tillbehör. Havsöringen är som många andra fiskarter känslig och vid ovarsam hantering får fisken ofta svampinfektioner, vilket kan leda till tidig död. En blöt håv med gummerat nät är skonsam mot fiskens skyddande slemskikt. Dessutom fastnar inte krokarna så lätt i gummimaskorna. Kroka av fisken med en peang eller långskaftad tång.

Regler för havsöringfiskare
Reglerna för fisket efter havsöring varierar beroende på var i landet du fiskar. Utförliga regler finns beskrivna på respektive länsstyrelses hemsida samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida. Generellt är dock havsöringen fredad på Västkusten (Skagerrak och Kattegatt) från den första oktober till och med den trettioförsta mars, med ett minimimått på 45 centimeter och en fångstbegränsning om max två laxartade fiskar per fiskare och dag. Minimimåttet i Svinesund och Idefjorden är minskat till 40 centimeter. Gränsen mellan väst- och sydkust dras vid Kullens fyr och regler för syd- och ostkust är något annorlunda. På ostkusten varierar fredningstider beroende på vilket område du fiskar i. Minimimåttet är femtio centimeter, och du får behålla max en icke fenklippt öring per fiskare och dag från gränsen mellan Blekinge och Kalmar län till länsgränsen mellan Västernorrland och Västerbottens län. Fiskekort krävs inte vid Sveriges kust och fisket med handredskap är fritt. Det finns dock områden där fredningstiden gäller året runt för öring så håll alltid koll på var du kastar dina beten.

Havsöringsfiskarens ordlista
Bytesdjur: Djur som står på rovfiskarnas meny.
Bete: Ett fiskedrag.
Spinnstopp: En paus vid hemtagning av bete. Betet faller till botten vilket ofta utlöser hugg.
Haspelutrustning: En sportfiskeutrustning bestående av en haspelrulle, spö och lina.
Flätlina: En lina som är spunnen av ett antal olika kevlartrådar.
Kastvikt: Berättar vikten på betet som spöet hanterar.
Haspelrulle: En rulle som hänger under spöet. Spolen roterar inte vid kast. 
2000-storlek: Fiskerullars storlek anges ofta i tusental. Ju mindre tusental desto mindre rulle.
Fluorocarbon: Åldersbeständig och stark monolina. 
Genomlöpare: Ett bete som man trär linan genom. Betet löper fritt på linan och du har direkt kontakt med kroken.
Skeddrag: Ett bete, ofta tillverkat i metall. Finns även varianter i plast och epoxy.
Bombarda: En typ av kastflöte som finns i olika densiteter och storlekar. Fiskas ofta tillsammans med fluga.
Flytlina: En fluglina som flyter på ytan
Intermediatelina: En flugfiskelina som sjunker mycket långsamt, eller ”svävar” precis under ytan.
Streamer: En fiskefluga som ska efterlikna ett fiskyngel
Handtwista: En teknik där du lindar fluglinan runt fingrarna. Flugan får på så vis en attraktiv gång.
Gummerad håv: Håven har två fördelar. Den är skonsam mot fiskens skyddande slemskikt, dessutom fastar inte krokarna lika lätt i den.
Peang: En långsmal tång som går att låsa. Används ofta vid fiske efter laxartade fiskarter.
Långskaftad tång: En fisketång med lång näbb som gör det enkelt att lossa krokarna ur gäddans gap.