Flugfiskeskolan - harr, öring och röding

Flugfiskeskolan – harr, öring och röding
Flugfiske i strömmande vatten är både spännande och roligt. De vanligaste arterna är harr, öring och röding. Här förklaras metoderna du behöver känna till för lyckas fånga dessa häftiga arter på fluga.

I Sverige finns goda förutsättningar för alla att flugfiska. Bland de mest populära flugfiskearterna hittas harr, röding och öring. Samtliga arter lever i både stilla och i strömmande vatten. När allt stämmer och fisken är lättlurad finns sällan några svårigheter att lura dem. Oftast krävs ändå en viss finess för att de ska välja att bita över just din fluga. 
Samtliga tre arter - harr, öring och röding finns i vilda bestånd från Dalälven och vidare norrut. Söderut är det bara öringen som kan anses allmän. Harren hittas också söderut, men endast i glesa bestånd i Vättern. För att fiska efter dessa populära arter krävs inte någon avancerad utrustning, men den bör vara väl anpassad.

Flugfiskeutrustning i klass 4 till 6
I de flesta fall handlar harr-, öring- och rödingfiske om individer upp till tre kilo. Det är mycket sällan som en flugfångad röding eller en öring blir större än så. Fisk i den här storleken flugfiskas lämpligast med ett niofotsspö avsett för linklasser mellan fyra och sex. Den lägre klassen används där fisken sällan blir över kilot. Sexan används där chansen finns att fånga en fisk som väger över tvåkilossträcket. Klassfemutrustningen blir ett mellanting och kan användas för både mindre åar och sjöar.

De flesta fiskevattnen där samtliga av tre nyss nämnda arter fiskas efter är stora älvar och mellanstora åar. Det betyder att där finns ofta hyfsat utrymme för bakkast och möjlighet att kasta upp till tjugo meter. Därför bör fluglinans klumplängd vara mellan 8,5 och 11 meter.
Den senare klumplängden passar för dig som är van att flugfiska, medan den kortare lämpar sig bättre för dig som just har börjat med flugfiske. Det finns sällan anledning att köpa något annat än en flytlina, sjunklinorna fungerar visserligen också bra, men då krävs kunskap om specialtekniker.

Utöver spö, rulle och lina behöver du även en kortskaftad håv, vadarbyxor, vadarbälte, vadarstav, flytmedel för torrflugor, flugor, tafs och tafsmaterial. 
Vadarbyxorna underlättar fisket och du kan nå ut till fisken mycket enklare. Vadarstaven förhindrar ofrivilliga dopp, vilket inte är ovanligt vid vadning över ojämna bottnar. Den taperade tafsen är av nylon och nio fot lång med en spets på 2X till 3X. Tafsmaterialet som knyts som en förlängning på den taperade tafsen kan vara från 3X till 5X. Den grövre tafsen, 3X används för större flugor medan den tunnare, 5X används till de mindre krokstorlekarna. 
Färdiga flugfiskeset för dig som vill börja fiska direkt

Uppströms flugfiske med torrfluga 
I Norrlands fjäll- och skogsälvar finns rikligt med både harr och öring. Rödingen hittas som regel närmare fjällområdena, på högre höjd. Förmodligen räknas just harren bland de allra populäraste arterna att flugfiska efter. Anledning beror på att den dels lever som stimfisk och när du väl har hittat en, kan du ofta vara säker på att där finns ännu fler. Dessutom stiger den gärna till en torrfluga. Öringen och rödingen lever i strömmande vatten, som revirhållande individer. Det betyder att du måste fiska efter en individ i taget. Även om harren är omtalad för sin välvilja att stiga mot ytan så gör även öringen och rödingen det när förhållandena stämmer.

I strömmande vatten används med fördel två olika torrflugemetoder, ”ned- och uppströms”. Vid fiske med torrfluga är det lämpligt att till en början leta upp ett parti med en moderat ström. Vada ut ett stycke och läs noga av vattenytan. Ser du ett vak, kasta då flugan ett par meter rakt uppströms vakplatsen. Ibland händer det att fisken följer sitt byte ett par meter före den väl stiger och tar. Placeras då kastet där vaket synts finns risk att fisken aldrig ser flugan. 

Vanligast är att stå positionerad nedströms vakplatsen och kasta flugan rakt uppströms. Därefter måste fluglinan fiskas hem i samma takt som strömmen för med sig flugan. Uppstår slaklina mellan spötoppen och flugan finns det risk för att mothugget senare inte hinns med. Enklast är att lyfta för nytt kast redan efter att flugan passerat förbi vakplatsen med ett par meter. Då befinner sig fortfarande en större del av linklumpen kvar utanför spötoppen och det är lättare att snabbt få ut flugan igen. Tar inte fisken efter några försök, vänta då med att kasta till den visar sig igen.
Flugor för harr, öring och röding

Kasta flugan nedströms
Vid den andra metoden placerar du dig ett tiotal meter uppströms fiskens vakplats. Flugan kastas då nedströms i riktning mot vakplatsen. Placera flugan på vattenytan ett par meter uppströms fisken med spötoppen riktad rakt upp. I takt med att flugan driver nedströms ges lina efter genom att spötoppen sänks. När flugan passerat förbi fisken, lyfts linan och kastet görs om på nytt. I jämförelse med uppströmskast behöver du vid nedströmsfisket sällan mata ut ytterligare lina under kastet.

Vid allt torrflugefiske bör flugan impregneras före den används. Det betyder inte att den flyter bättre, däremot blir den inte blöt och flyter därför under längre fisketid. Efter avslutad drift, oavsett upp- eller nedströms, görs två till tre luftkast före flugan placeras ut på nytt. Genom luftkasten torkas flugan mellan drifterna och flyter bättre. 
Bra peanger för effektiv kroklossning

Nymffiske med nappindikator 
De allra flesta insekter som fisken äter under vattenytan är fridriftande. De simmar alltså inte mot strömmen utan följer hjälplöst med. Därför bör också våra nymfer, alltså imitationer av undervattenslevande insekter också göra så. Den vanligaste och kanske mest sofistikerade metoden går ut på att först placera en nappindikator på tafsen, en meter ovanför tafsspetsen. Därefter knyts den förtyngda flugan fast. Kasta sedan flugan och indikatorn snett uppströms, längs en strömkant eller över en hölja. Samtidigt som du tittar på indikatorn som rör sig nedströms fiskas ständigt löslinan hem i samma takt. När indikatorn plötsligt sjunker, signalerar den att fisken har nappat eller att flugan har fastnat i botten. Lyft spöet för mothugg!
Fluglinor för fiske efter harr, öring och röding

Imitera den stigande puppan
Under kvällar och nätter kläcker det gott om nattsländor i älvarna. Puppan stiger då från botten och simmar mot strömmen för att ta sig upp mot vattenytan. För att imitera en sådant förlopp fiskas flugan snett nedströms. Det betyder att kastet riktas 45 grader snett nedströms. Strömmen kommer då att trycka fluglinan och flugan nedströms din egen position. Flugan fiskar då snett igenom strömmen och passerar framför de fiskar som står där. Hugget känner du som en plötslig stöt i genom linan. När fluglinan hänger spänd rakt nedströms dig är det dags att göra om kastet på nytt.
Öring, röding och harr äter under större delen av sina liv olika insekter. Antingen tas de från ytan eller som nymfer från botten. När de har vuxit sig stora tar de gärna ett litet fiskyngel. Därför finns anledning att testa med en streamer eller en stor våtfluga. 

Utrustningslista för dig som vill prova flugfiske efter harr, öring och röding
Flugfiskeutrustning i klass 4 till 6. 
Taperad tafs 9 fot (3X).
Tafsmaterial nylon, 3X till 5X.
Torrflugor: Klinkhåmer, Elkhair Caddis, oliv dagslända. 
Nymfer: Guldskalle-nymfer, Haröra och Superpuppa. 
Impregneringsmedel för torrflugor. 
Nappindikator.

Flugfiskarens ordlista
Bakkast: Ett flugkast där linan först kastas bakåt innan den kastas framåt på vattenytan.
Linklasser: Fluglinor finns i olika viktklasser. Lättare i låga nummer (#1 till #4) och tyngre i högre nummer (#7 till #12). 
Vadarstav: En stav som underlättar vadning.
Torrfluga: En fiskefluga som fiskas på ytan.
Vakplats: En plats där fisken går upp och vakar. Alltså äter något från ytan.
Slaklina: När det bildats löslina mellan spö och fluga. 
Uppströms: Mot strömmen.
Nedströms: Med strömmen.
Luftkast: När du kastar med linan några gånger fram och tillbaka och tillbaka för att torka flugan.
Streamer: En fiskefluga som ska imitera ett fiskyngel.
Våtfluga: En fluga som fiskas under ytan.
Taperad tafs: En konisk tafs som är tunnare närmast spetsen och tjockast närmast fluglinan.
Torrflugeimpregnering: Flytmedel för torrflugor.
Spets/tafsmaterial: Knyts som slitdel mellan den koniska tafsen och flugan.
Vadarbyxor: Hela byxor för vadning i älv och sjö.
Vadarstövlar: Stövlar med tillhörande byxben för vadning i grundare vatten.
Klump: Kastdelen på linan. 
Nymfer: Flugor som fiskas under vattenytan.
Torrflugor: Flugor som fiskas på vattenytan.
Vak: När en fisk tar ett byte på ytan bildas ett vak.
Nappindikator: Ett litet flöte eller färgad lina som gör det lättare att se när fisken tar flugan.
Vadarbälte: Ett bälte som dras åt runt vadarbyxorna för att förhindra att vatten tränger ner i byxorna.