Ta regnbågen med flugspöet

Ta regnbågen med flugspöet – tre oslagbara metoder
Regnbågssjöar finns i hela landet och lockar såväl nybörjare som erfarna flugfiskare. Men trots att regnbågen ständigt är på jakt är den inte alltid så enkel att lura. Här får du tre tekniker som kommer att göra dig till en framgångsrik regnbågsfiskare. 

Allt sedan regnbågen på allvar introducerades som sportfisk för mer än 70 år sedan har intresset för den alltid varit stort. Idag kan den fiskas i både sjöar och tjärnar över nästan hela landet. Tyvärr har den getts rykte att vara ovanligt lättfångad. Det kan den också vara ibland, men efter att regnbågen gått i vattnet en tid intar den snart ett mer naturligt beteende och kan då bli svårlurad. Som flugfiskare gäller det att sätta sig in i vilka faktorer som påverkar fisket. Ibland påverkas utgången av väder eller vind, men också av var fiskens byten uppehåller sig. 

En fluglina som kastar bra 
För det mesta regnbågsfisket krävs en allmän flugutrustning i klass 5 till 6. Det finns många utrustningar till överkomliga priser – du finner garanterat en prisklass som passar dig. Större noggrannhet gäller vid val av fluglina. Sjöfiske kräver emellanåt ganska långa kast för att nå ut till fisken. Därför bör du välja en lintyp som gör det enkelt att kasta runt femton till tjugo meter, eller ännu kanske ännu längre. 
En lagom klumplängd för sjölinor varierar mellan 8 och 12 meter. För den mer ovana kastaren är klumpar på en 8 till 9 meter lämpligast, medan klumplängder upp till 12 meter passar den vana flugkastaren bättre. En utrustning för linklass 5 eller 6 fungerar även bra för strömvattenfiske och anses som allround. Men om du fiskar i stora sjöar där det ofta blåser, eller efter särskilt stor fisk finns anledning att använda en utrustning för lina 7. Ännu tyngre klasser kan du förbise.
Här hittar du bra fluglinor för sjöfisket

Hitta regnbågen i sjön
I sjöar där det sker kontinuerliga utsättningar finns fisken väl spridd. Men det finns platser eller skikt som lockar fisken mer än andra. Ett sådant exempel är miljöer nära botten. Under sommar och vinter är vattentemperaturen behagligare där än vad den är högre upp mot vattenytan. Räkna därför alltid med att det finns särskilt gott om fisk nära botten.
Flera insektsarter lever i närhet av vegetation. Hittar du en vik kantad eller täkt av vass, nate eller näckrosor kan du vara säker på att regnbågen finns där. Förutom områden med fast struktur kan även temporärt heta platser uppstå beroende på vindriktning. Sidan för pålandsvind är ofta att föredra framför läsidan. Det beror på att vinden för med sig byten in mot kanten vilket i sin tur gör att fisken går strandnära och blir enklare att nå.
Taperade tafsar och spetsar hittar du här
 

Effektivt fiske efter botten
I många av de stora och välbesökta områdena fångas periodvis flest fiskar med sjunklina. Fisk som håller sig nära botten kräver att flugan presenteras i dess närhet. Använd en lina i sjunkhastighetsgrad 3, en sådan lina sjunker till tre meter på 40 sekunder. Sjunkhastighetsgraden definieras som I/S, vilket menas tum per sekund. En ”sjunk-trea” sjunker då 7,5 centimeter per sekund. Medan en ”sjunk-femma” sjunker 12,5 centimeter per sekund. 
I änden på linan finns ofta en färdig ögla. Knyt fast 80 centimeter 0,20 millimeter nylonlina i öglan. På tafsspetsen knyts en så kallad booby-fluga eller en flytbagge. När linan är utkastad låts den först sjunka till botten. Därefter förs spöspetsen ner mot vattenytan och linan spänns upp. Ta hem flugan fyrtio till femtio centimeter och pausa. När flugan dras hem förs den ner mot botten, under pausen flyter den upp motsvarande tafslängd. Inte sällan tar fisken flugan då hemtagningen pausas, eller just som hemtagningen påbörjas. När hugget kommer görs mothugget genom att du plötsligt drar i linan med handen. Spötoppen höjs aldrig förrän fisken väl är krokad. 
Bra flugor för regnbågen hittar du här

Utrustning sjunklinefiske:

• Sjunklina i sjunkgrad 3
• Boobyflugor; orange, vit eller svart/oliv
• Tafsspets: 0,20 millimeter 

En underskattad metod för kyligare årstider
En förbisedd metod som ofta uppskattas av regnbågen är fiske med oförtyngda nymfer. Genom att använda en intermediatelina kan en sådan fluga presenteras extremt långsamt utan att riskera bottennapp. Intermediatelinor sjunker som regel långsamt ner till en meters djup, väl där stannar den. På så vis går det att metodiskt söka efter vilket skikt fisken uppehåller sig. Börja med att knyta på en spölängd heldragen 0,18 millimeter nylonlina. Knyt på en mjukhacklad våtfluga, i krokstorlek 10 eller 12. När första kastet är gjort börja då att fiska hem flugan direkt. Händer inget nära vattenytan låter du linan sjunka tjugo sekunder före nästa kast fiskas hem. På så vis söker du av skikten närmast vattenytan, undan för undan. Metoden fungerar särskilt bra under höst och vår. 
Här hittar du din flugfiskeutrustning 

Utrustning för nymffiske

• Intermediatelina
• Oförtyngda nymfer; Black & Peacock, flicksländenymf och Harörenymf
• Nylonlina, 0,18 millimeter

Den poppande torrflugan 
Vad kan vara mer spännande än att se när en stor regnbåge slukar en torrfluga? Oftast hänvisas vi till att endast pröva med torrfluga när fisken tydligt äter på ytan. Men så behöver det inte vara. Under sommaren och hösten fungerar nämligen torrfluga lika bra även när inga vak syns till. 
Enklast knyts då en taperad nio-fots tafs på flytlinan. I änden på tafsen knyts sedan ytterligare en meter tafsspets. Använd en väl flytande torrfluga, gärna gjord med inslag av foam eller hjorthår. Impregnera sedan flugan med extra flytmedel för ökad bärighet.
Leta upp ett område där vinden rör upp vattenytan lite. Där är fisken mindre misstänksam och hittar enkelt en rörligt hemfiskad fluga. 
När kastet är gjort sträcks linan upp. Därefter görs ett plötsligt drag i linan så att flugan tvingas ner under vattenytan. När ytan bryts uppstår ett ljud som få fiskar missar. Låt flugan ligga still 10 till 20 sekunder, före nästa ryck görs. Fiska in ända in till fötterna. Flugan tas oftast när den ligger still och då görs mothugget genom att spötoppen lyfts hastigt. Sker hugget däremot när flugan rycks hem krokas fisken av rörelsen och linan måste släppas. Annars finns risk för att tafsen rycks av och fisken går förlorad.
Flytmedel och andra kemikalier 

Utrustning för torrflugefiske 

• Flytlina
• Torrfluga; Streaking caddis, Foambagge eller Goddards Sedge
• 9 fot 3X taperad tafs och en meter 3X nylonspets
• Silikonfett eller silikonpulver

Regnbågen är en fantastisk flugfisk som ger en god utmaning till alla som vill pröva att fånga den. Men vill du bli en framgångsrik flugfiskare i våra inplanteringsvatten gäller det att pröva flera olika fiskesätt, nu har du lärt dig tre effektiva. Testa vingarna!

Ordlista för flugfiskare
Klumplängd: Så lång som den kastande delen av fluglinan är.
Linklass: Linorna i flugfiske är uppdelade i olika klasser ju lägre siffra desto lättare klass och tvärtom. 
Sjunkhastighetsgrad: Så fort som en lina sjunker. Indikeras av beteckningen I/S.
Boobyfluga: En fluga som är uppbyggd av foam, flyter kraftigt.
Flytbagge: En insektsimitation som är bunden av foam för ökad flytkraft.
Tafsspets: Yttersta slitdelen närmast flugan. Oftast av nylon eller fluorocarbon. 
Intermediatelina: Långsamt sjunkande eller svävande fluglina. 
Krokstorlek: Krokar betecknas med olika siffror ju högre siffra desto mindre krok.
Våtfluga: Fluga ämnad att fiskas under ytan.
Mothugg: För kroken ska fästa i fiskens käft krävs ett bestämt ryck, ett s.k. mothugg.
Mjukhacklad: En fluga som är delvis bunden av mjuka fjädrar, exempelvis från hönan.
Flytmedel: Kemikalier som du impregnerar flugan med för ökad flytkraft.
Flugfisk: En fisk man fångar med flugspöet.