Ta gösen från isen

Ta gösen från isen
Vinterfisket efter gös är inte alltid den lättaste utmaningen men från sen höst fram till lek har gösen lagt på sig extra vikt och med lite tålamod kan resultatet bli över förväntan. Dessutom kan du kombinera fisket efter gös med andra arter, för att öka spänningen.

Vinterfiske efter gös kan bedrivas passivt med betesfisk så väl som aktivt med pimpelspö. Det passiva metet bedrivs ofta på i princip samma sätt som för gädda och det är inte ovanligt att man fiskar efter båda arterna samtidigt. Men för dig som endast är ute efter gös kan tacklet anpassas och förbättras. Pimpelfisket liknar pelagiskt pimpelfiske efter abborre, kräver mycket tålamod och kan ge bifångster som abborre, gädda och öring.

Ismetespön för gösfiskaren hittar du här 

Fiska när gösen är aktiv
Att fiska på rätt plats är A och O oavsett vilken art man är ute efter. Gösen befinner sig främst på bottnen under de första levnadsåren. När den blivit tillräckligt stor för att konkurrera med gäddor och sina artfränder simmar den främst pelagiskt, alltså i mellanvattnet. Gösen har exemplarisk syn och konkurrerar ut både abborre och gädda i vatten med dåligt siktdjup. På grund av dess goda syn är den nischad till jakt i mörker. Under sommaren jagar gösen aktivt från skymning till gryning för att sedan stå still och smälta maten. Under vintern går matsmältningen långsammare och fisken äter mer sällan. Aktivitetsperioderna är kortare med en topp vid skymning och gryning, samt sporadisk aktivitet under de mörkare timmarna. Med det sagt är det inte omöjligt att ta gösen under dagen, men för dig som vill optimera din fiskedag kan det vara klokt att söka gösen i början och slutet på passet, medan man i stället försöker ta abborre eller gädda under dagen. 

Står ofta nära bytesfisken
I sjöar med stora djup hittar du ofta den större gösen pelagiskt från cirka femton meter till strax under ytan. Bottendjupet kan vara i princip hur stort som helst, men majoriteten av individerna står alltjämt i närheten av bytesfisk. Även om pelagisk bytesfisk som siklöja och nors kan vara utspridda över hela sjön så tenderar det att dra sig mot någon typ av struktur. Det kan vara djupkanter, sund eller friliggande grund. Oavsett har du sannolikt en större chans till fångst, för så väl gös som gädda, om du fokuserar på större djup i närheten av grundare partier med struktur. Om du tycker om både ismete och pimpel har du på dessa platser även möjlighet att meta över stora djup och pimpla inne på grundområdet, vilket optimerar chanserna till fler arter.

I grundare sjöar med djup runt tio till femton meter bör du fokusera fisket till djupkanterna. Men ingen regel utan undantag så testa gärna mitt på sjön med.

Säkerhetsutrustning för isfiskare hittar du här

Var redo innan isen lägger sig
Gösens ståndplatser under sen höst brukar vara desamma som under hela vintern. För att lära dig en sjö är det mer effektivt att söka av den med båt och ekolod innan isen lägger sig och på så sätt förstå vart gösen och betesfisken brukar uppehålla sig. Att knuffa lite på gasreglaget är så mycket mer bekvämt än att borra hundra hål innan fisket sätter i gång.

Ekolod för isfiskare 

Anpassa tacklet efter gösen
Det klassiska ismetet kan ske med spö eller angeldon. En betesfisk, oftast mört, fästs med en eller två trekrokar och sänks ner under isen. Linan fästs i en så kallad vippa. På vippan sitter någon typ av markör i grälla färger samt en pingla. När gösen tar mörten drar den ur linan ur vippan och den reser sig, vilken pinglar samt ger en synlig markering om att en fisk tagit betesfisken. 

Allt som oftast används en stålvajer som tafs. Om man använder en trekrok fäster man den i ryggen på betesfisken. Med två så fästs den nedre vid bröstfenan. Huvudlinan brukar vara nylon i diameter 0,40 millimeter vid användning av ismetespön. Nylonlinan är nötningstålig och tål skavet mot iskanten vilket är en stor riskfaktor för flätad lina. Skillnaden mellan gös- och gäddmete från isen är främst att gösen är känsligare för motstånd och gärna spottar ut bytet. Många anser även att den goda synen är avgörande och föredrar därför en tafs av fluorocarbon i stället för vajer. Fluorocarbon är nötningstålig och 0,50 mm klarar oftast slitaget från göständer, men däremot inte från gädda. Om chansen är att du får gädda när du fiskar på detta sätt rekommenderas därför vajer. 

Betesfiskens storlek är avgörande
Stor gös har inga problem att ta stor betesfisk, men om du bara vill få fisk och inte riktar in dig på de allra största exemplaren bör betesfisken vara något mindre. Runt 15 cm är lagom. Då räcker även en trekrok i ryggen ypperligt, och krokstorleken behöver inte vara större än en storlek 1. 

Hur djupt du placerar betesfisken varierar. Vissa dagar står gösen långt upp mot isen, andra dagar långt ner. Bäst är att tackla ett flertal spön på varierande djup: allt från strax under isen ner mot åtta till tio meter. Om ett av spöna ger fler hugg än de andra, justera då djupet därefter.

Pimpelspön och Jaw Jacker hittar du här 

En Jaw Jacker gör mothugg direkt
Eftersom gösen gärna spottar ut betet så fort den känner motstånd gör man mothugg direkt när man tagit upp spöet. Det optimala hade varit om mothugget sitter direkt när gösen tar bytet, precis som vid pimpel. Det finns anordningar för just detta ändamål. Jaw Jacker är en variant. Tillverkad i USA med en enkel mekanism som gör att spöet böjs när det riggas och slår tillbaka när fisken tar bytet, på så sätt krokas fisken direkt. Mycket användbart för gös.

Pimpelfiska gösen
Gösen hugger naturligtvis inte bara på naturligt agn. Vanlig pimpel fungerar ypperligt och taktik samt beten är snarlikt det som används när man pimplar större, pelagisk abborre. Betet håller du i mellanvattnet, mellan två och nio meters djup. Om du saknar ekolod får du ändra djup då och då, och på så sätt söka av vattenmassan. Ett ekolod är ett stort hjälpmedel eftersom du ser fiskarna och justerar fiskedjupet därefter. Du kan även justera betets gång efter hur fisken beter sig. Om en gös sakta stiger mot betet är det nämligen en god idé att sakta höja spöet och på så sätt utlösa ett hugg, något som är omöjligt om man inte ser fisken. Ekolodet ger även möjlighet att hitta bytesfisk och med ett bra sjökort lokaliserar du enklare kanter där både bytesfisk och gös samlas. 

Populära beten är balanspirkar runt tio centimeter samt lipless crankbaits, vibrationsbeten som de kallas på svenska. Dessa beten är outstanding i USA på gösens kusin Walleye och fungerar lika bra här. Betet kan fiskas med små lätta darrningar när gösen står nära betet, och annars med längre drag för att locka in fisk, precis så som en balansare fiskas. Andra beten som fungerar är vanliga vertikal- och dropshotjiggar samt en jigg- eller vectraskalle med en död betesfisk.

Sjökort finner du här 

Livegivare under isen
Livescope, Mega Live och Active Target. Dessa realtidsgivar är inte bara effektiva från båt. Med särskilda givarhållare kan du sänka ner givaren i borrhålet och rotera för att se ut åt sidorna och på så vis få en betydligt bättre överblick av världen under isen. Det blir lättare att söka bytesfisk, men även att se större individer av gös som står i frivattnet. 

Ordlista
Djupkarta: En karta med endast djupkurvor över ett vattendrag. 
Sjökort: Kartor med hydrografisk information för navigering över vatten.
Strukturer: Variationer i ett vattens fauna – stenar, berg, växter, pålar, bryggor med mera.
Fäll: Ett napp vid ismete och angeldonfiske kallas för fäll.
Bytesfisk: Mindre fisk som står på rovfiskarnas meny.
Betesfisk: En agnfisk som du använder för fiske efter rovfisk.
Multirulle: En rulle som fästs på ovansidan spöet med vinkelrät spole. Spolen roterar vid utkast. Rullen har oftast ett antal olika bromsar som kan ställas in före kast.
Flätlina: En lina som är spunnen av ett antal olika kevlartrådar.
Nylonlina: En lina tillverkad av nylon som består av endast en solid tråd.
Vippa: En tunn metallskena med en rund, oftast lysande röd boll på. Vid napp släpper vippan från linan och ställer sig rakt upp, vilket indikerar napp.
Ispulka: En grov pulka som är avsedd för transport av utrustning.
Båtpimpel: Samma som vinterns pimpelfiske fast du sitter i en båt i stället för på isen.
Tackel: En kombination av lina, beten och krokar och annat småplock.
Tafs: En stryktålig länk mellan betet och huvudlina som fungerar som ett skydd mot gäddans vassa tänder.
Fluorocarbon: En typ av monolina. Fluorocarbon är ett slitstarkt och åldersbeständigt material.
Realtidsgivare: En givare som visar världen under ytan i direktsändning jämfört med traditionella givare som endast visar historik