Ismeta gäddan

När isarna tål att beträdas börjar en ny tid för gäddfiskaren. Dagarna är korta men med rätt planering och lite flyt med väderleken kan du få ett både underhållande och resultatrikt fiske. Ismete efter gäddan har genom åren utvecklats till en folksport som alla kan delta i och har du bara koll på utrustningen och hur gäddan fungerar så här års går du sällan bom. Häng med ut på isen!

Taktik för kalla vatten

Isarna tillåter oss fiskare att beträda vatten vi kanske annars inte kan fiska på. Små, otillgängliga vatten kan utforskas till fullo och nya möjligheter öppnas för dig som gillar gäddfiske. Har du koll på hur vattnet du tänker fiska i ser ut, så är det helt klart en fördel. Annars är det läge att leta efter en djupkarta eller ett sjökort som kan avslöja en del viktiga detaljer. Platser där du på hösten vet att det står mycket bytesfisk brukar hålla gädda även under vintern. Leta efter tydliga branter, in- och utlopp, kuperade strukturer, friliggande grynnor och sund. Fiskar du i strömmande vatten så är lugna bakvatten att föredra. Där samlas bytesfisken och inte sällan är gäddan långt borta. Placera spöna med cirka trettio meters mellanrum och försök att agera hyfsat tyst på isen. Laga inte mat, bullra och klampa nära spöna då framför allt stor gädda störs av ljud som enkelt fortplantas med hjälp av isen. Agna med valfritt bete. Den vanligaste betesfisken är mörten men abborre fungerar oftast lika bra. Även salta, feta arter som makrill och sill kan vissa dagar vara oslagbara. Uteblir fällen så flytta spöna till ett nytt område, tills du hittar fisken. Lägg energin på ett begränsat antal vatten tills du knäcker koden. Var noga med att uppmärksamma vilka hål som ger fisk, vilket väder som ger bäst resultat, vilka tider som är bäst och så vidare. Lär av varje fiskepass. Även de dåliga.

Utrustningen

En stor del av tjusningen med ismetet är att det är skäligt okomplicerat. Visst krävs en del utrustning, men du kan också använda prylar du redan har – framför allt rullarna. Det viktiga med rullarna är att de inte kärvar vid frikoppling. Linan ska löpa ut utan motstånd. Eventuell flätlina spolas av och byts ut mot 0,40 nylon. Flätlinan är stark men den fryser lätt och blir då stel och ohanterlig. Det går att använda haspelrullar, men en multirulle har många fördelar för ismetaren. Spöna man använder är korta enkla spön mellan tre och fem fot långa. Som parentes kan även nämnas att investeringen är mångfacetterad då spöna även går utmärkt att använda till båtpimpel under öppet vatten. Förutom spö, rulle och lina krävs en bra isborr på minst 200 millimeter i diameter, ett antal vippor, spöställ och en ispulka att transportera allt med.

Isborrar & Tillbehör

En eller två krokar?

När det kommer till val av tackel och agn råder det delade meningar. En riktlinje är att själva tacklet inte bör vara längre än spöet för hanteringen skull, runt 70 till 90 centimeter är bra. Ett kulsänke på max 30 gram, gärna ännu lättare, är att föredra. Avståndet mellan kulsänke och krok bör vara minst 40 centimeter. Kroken fäster man vanligtvis i ryggen eller munnen på betesfisken. Använder man två krokar vilket kanske är det vanligaste så kan man aptera den ena trekroken i betesfiskens mun och den andra i ryggen. Krokstorlek 4 brukar fungera fint till det här tacklet. Vill man så kan man använda ett tackel som är uppbyggt av endast en trekrok. Risken minskar att kroken fastnar i gäddans svalg och dessutom har du bara en krok att hålla koll på vid landning av fisken. Om du väljer att använda endast en trekrok så ska den anpassas efter betesfiskens storlek och det är bra att gå upp något i krokstorlek – någonstans mellan 1 och 2/0 brukar vara optimalt. Kroken fäster man i ryggen på betesfisken. Som tafsmaterial går det bra att använda stålvajer men även fluorocarbon i diametern 0,8 till 1,0 millimeter fungerar utmärkt. Vill du hellre lägga tiden på fisket än att knyta så finns det färdiga tackel att köpa.

Småplock till vinterfisket

Var rädd om gäddan

Ytterligheter i temperaturen är riskabla för våra fenbeprydda vänner. När kvicksilvret dimper ner på den blå delen av celsiusskalan måste man tänka till innan man börjar fiska. Redan vid några minusgrader måste fisken exponeras för luft så kort tid som möjligt. Kylan är direkt skadlig för både ögon och fiskens skyddande slemskikt. Fångar du en mindre fisk som inte ska vägas eller gå till mat så krokas den smidigast av i hålet. Problemet brukar infinna sig när storgäddan kliver på och du kanske vill mäta och väga din fångst. Det bästa du kan göra i det här läget, innan fisken landas, är att fylla hela ispulkan med vatten. Många pulkor rymmer så pass mycket vatten att fisken kan förvaras där under en kortare tid. Lossa först kroken med en långskaftad tång och mät henne direkt i pulkan. Om du även vill väga fisken så gör du det enklast i en vattenindränkt vågpåse, där fisken ligger tryggt och skyddas från blåst. Väg aldrig gäddan direkt i gällocket – det är direkt skadligt för fisken. Framför allt för en tung fisk

Aktivt ismete

Vintertrötta gäddor är inga långsimmare. Framför allt inte efter några veckor med is och kyla. Då kan en kompletterande metod till det ordinära ismetet vara att aktivt leta fisken. Det går till på så sätt att du borrar massor med hål, med ett par meters mellanrum över ett hett område – en grynna, brant kant, ett sund, eller på djupkanten utanför något av vattnets från- eller tillrinningsområden. Det krävs några meters djup för att metoden ska kunna praktiseras med full effekt. Ta ett handhållet spö med en död hel betesfisk och sänk ner fisken till botten och håll den stilla en stund, precis ovanför botten. Sen lyfter du betesfisken långsamt upp och låter den dala ner mot botten igen. Variera lyften mellan en halvmeter och två meter. Metoden imiterar en skadad eller halvdöd betesfisk som fumligt förflyttar sig upp och ner mellan botten och is. De svepande spörörelserna återupplivar mörten som effektivt fångar närliggande predatorers uppmärksamhet. Upprepa metoden i varje hål, under två till fyra minuter. Hugget brukar nästan alltid komma när betesfisken singlar ner mot botten. I tider där levande betesfisk är ifrågasatt kan ett aktivt fiskat deadbait vara ett mycket bra alternativ.

Pelagiskt eller djupt?

Det mest klassiska är att placera betesfisken bara någon halvmeter till meter under iskanten. Det fungerar mycket bra vid stabila väderförhållanden där fisken jag aktivt. Att fiska direkt under iskanten över tjugo meters djup kan känns lite avigt men det är absolut inga konstigheter för en gädda att stiga tio meter för att ta betet. Dagar med skiftande väderförhållanden gör ofta att betesfisken trycker på botten utan att röra sig några längre sträckor. Gäddorna gör likadant. Då kan det vara en mycket god idé att placera betesfisken precis på botten, eller bara några centimeter över botten, exempelvis på en friliggande grynna eller på ett område med mycket struktur.

Sista ljuset

Gäddans huggperioder skiftar helt klart över vintersäsongen och det är faktiskt inte ovanligt att det absolut bästa fisket inträffar mitt på dagen. Mycket beror på lufttryck, om det ligger snö på isen, och hur mycket moln det är på himlen. Allt spelar in. Skiftningar i dagsljus kan ha positiv effekt på tröga vintergäddor. Spricker himlen upp och solen visar sig så kan det vara avgörande för gäddans jaktlust. Lika så om ett digert molntäcke skymmer solens strålar för en stund. Något man aldrig får missa, framför allt längre in på vintersäsongen, är det sista ljuset, när solen kryper ner bakom horisonten. Stunden mellan ljus och beckmörker är het. Det brukar dessutom vara en period då större gäddor rör på sig. Se till att placera betet direkt under iskanten. Betesfiskens siluett mot det svaga ljuset som tränger ner genom hålet brukar vara en stor del av framgångsfaktorn.

Säkerheten först!

Isfiske är aldrig helt riskfritt. Det ska man alltid ha i åtanke. Använd en flytoverall, eller helst en torrdräkt, så fort du sätter foten på isen. Isdubbar och räddningslina ska finnas inom armlängds avstånd. Mobiltelefonen bärs alltid i en vattentät ficka, helst runt halsen. Gå aldrig ut på isen ensam.

Vi hoppas att du nu fått en hel del matnyttiga tips till nästa tur på isen. Om du har några frågor – tveka inte att kontakta vår erfarna kundtjänst på 060 - 666 333.

Till Fiske.se:s startsida

Tillbaka till toppen
 

Ismetarens ordlista
Djupkarta: En karta med endast djupkurvor över ett vattendrag. 
Sjökort: Kartor med hydrografisk information för navigering över vatten.
Strukturer: Variationer i ett vattens fauna – stenar, berg, växter, pålar, bryggor med mera.
Fäll: Ett napp vid ismete och angeldonfiske kallas för fäll.
Bytesfisk: Mindre fisk som står på rovfiskarnas meny.
Betesfisk: En agnfisk som du använder för fiske efter rovfisk.
Multirulle: En rulle som fästs på ovansidan spöet med vinkelrät spole. Spolen roterar vid utkast. Rullen har oftast ett antal olika bromsar som kan ställas in före kast.
Flätlina: En lina som är spunnen av ett antal olika kevlartrådar.
Nylonlina: En lina tillverkad av nylon som består av endast en solid tråd.
Vippa: En tunn metallskena med en rund, oftast lysande röd boll på. Vid napp släpper vippan från linan och ställer sig rakt upp, vilket indikerar napp.
Ispulka: En grov pulka som är avsedd för transport av utrustning.
Båtpimpel: Samma som vinters pimpelfiske fast du sitter i en båt i stället för på isen.
Tackel: Ett tackel är en kombination av lina, beten och krokar och annat småplock.
Tafs: En stryktålig länk mellan betet och huvudlina som fungerar som ett skydd mot gäddans vassa tänder.
Kulsänke: Ett runt blysänke med ett hål igenom.
Fluorocarbon: En typ av monolina. Fluorocarbon är ett slitstarkt och åldersbeständigt material.
Huggperiod: En kortare period då fisken är extra aktiv och äter mycket.
Långskaftad tång: En fisktång med lång näbb som gör det enkelt att lossa krokarna ur gäddans gap.
Avkrokningsmatta: En matta som är avsedd för hantering av fisk. Den är skonsam mot fiskens skyddande slemskikt.
Vågpåse: En säck avsedd för vägning som är sydd i ett för fisken skonsamt material.
Deadbait: En död agnfisk.