Gäddmete - Komplett guide

Utnyttja det sköna metet till en chans på rejäla gäddor. Med gäddmete kombinerar du det bästa av två världar. Du kan meta både från båt och från land. Få metoder är så effektiva som att presentera gäddans naturliga föda vid rätt plats och tid.

Inledning

En tafs, en trekrok och en betesfisk. Svårare än så behöver det inte vara. Men metet efter gädda har utvecklats långt mer, främst i Storbritannien där mete är som störst. Bottenmete eller flötmete är de två primära metoderna och det finns en stor variation i hur tacklet ser ut både mellan metoderna och inom samma metod.

Flötmete – spänningen framför allt

Det är något visst med att titta på ett flöte som guppar. Spänningen är påtaglig och ditt flöte är en direktsignal till vad som sker under ytan. Flötmete fungerar både från land och från båt, i sjö eller å. I sin enkelhet består tacklet av en tafs av vajer med en eller två trekrokar där en betesfisk sätts fast. En bit ovanför sitter ett sänke som håller nere betet. Därefter sitter flötet och sedan ett flötesstopp som går att flytta upp och ner, och bestämmer exakt på vilket djup betet befinner sig. Vid statiskt flötmete sätter man fast en trekrok i ryggen för att den ska hänga rätt. Glöm inte att trycka hål på simblåsan på en död betesfisk, vilket man enklast gör genom att trycka in en nål i sidan strax under ryggraden. Annars kan den flyta upp. Om tacklet har två trekrokar fäster man den övre trekroken, den närmast flötet, i ryggen. Den undre trekroken fästs under bröstfenan. Flötet bör ha en bärkraft som är lagom till storleken på betesfisk. 30 gram fungerar bra för betesfisk runt 15–20 cm. Ett sänke på 20 gram är lagom. Vajern ska vara av 15–20 lb, gärna 49-trådig eftersom den är mjukare än exempelvis 7- eller enkeltrådiga. Längden på vajern bör vara drygt 30–40 cm. Lämplig storlek på kroken beror på betesfisk, men storlek 2–6 är ett bra riktmärke. En up-trace är ett bra tillägg till ditt tackel. Enkelt förklarat är det en säkerhetslina av fluorocarbon ovanför vajertafsen som gör att tacklet håller även om gäddan skulle få hela tafsen i munnen. Lagom längd på en up-trace är 50 cm och diametern 0,50–0,70 mm.

Flöten och tillbehör till gäddmete

Flötestrolling är aktivt och effektivt

Flötestrolling är en aktiv metod av flötmete där man släpar tacklet bakom båten för att täcka mer vatten. Den stora skillnaden är att man nu sätter den övre trekroken i munnen på betesfisken i stället för i ryggen. Den nedre trekroken fästs framför analfenan. Om kroken sitter i ryggen släpas betesfisken med ryggen först och presentationen blir fel. I övrigt är tacklet sig likt. Flötet bör dock vara av inline-typ där linan träs igenom i stället för av sådan typ där den träs genom ett lekande längst ner på flötet. Flöten av den typen tenderar att dras ner under vattnet enklare och det är svårt att avläsa nappen, särskilt om det går lite sjö. Farten bör vara max 0,7 knop. Det går att fiska snabbare men då kan betespresentationen hämmas. Om du kör långsammare täcker du inte särskilt mycket vatten, men kan vara bra om man vet att platsen man ligger på är extra intressant.

Bottenmete – en engelsk klassiker

Gäddan är en opportunist och äter inte bara levande, flyende byten. Död fisk på bottnen är också mat åt gäddan, inte minst i åar och lugnt flytande vattendrag. I Storbritannien är ”deadbaiting” på botten en mycket populär metod. Tacklet man använder är ett så kallat glidande tackel och är konstruerat så att gäddan kan ta betesfisken utan att känna något motstånd. Gäddan är lurig och släpper ofta betesfisken om den känner att något är fel. I änden sitter en tafs av vajer, helst med dubbla trekrokar. I tacklets allra enklaste form trär du huvudlinan genom lekandet på ett päronbly och knyter sedan fast linan i lekandet på tafsen. Nu kan gäddan plocka upp betesfisken och simma i väg utan att känna av något motstånd från sänket. Om man vill ha extra mellanrum mellan tafs och sänke kan man återigen använda en up-trace. Vid bottenmete fästs den övre trekroken i betesfiskens stjärtände och den undre trekroken närmare huvudet. Anledningen är att gäddan vänder fisken med huvudet in mot svalget för att fenorna inte ska ta emot, därför måste krokspetsarna ligga åt motsatt håll. När du kastat ut betet kan du lägga ner spöet på backen eller använda något typ av spöställ. Om du har en haspelrulle ska bygeln vara öppen, och med en spinnrulle ska den vara frikopplad, så att det inte blir något motstånd för gäddan. Som nappindikator kan du exempelvis använda nappalarm avsedda för karpfiske.

Sänken för gäddmete hittar du här

Myter om mothugg

Att gäddan behöver tid på sig att vända och svälja betet innan mothugg är lite av en myt, eller missuppfattning. Det stämmer att gäddan måste vända bytet rätt innan den sväljer. Huvudet på betesfisken måste ner i svalget först för att fenorna inte ska ta emot. Tänk dig att svälja en abborre med stjärten först. Men du behöver inte vänta på att gäddan ska vända sitt byte innan du gör mothugg. Vid flötesmete eller flötestrolling kan gäddan inte släppa betet utan att det åker i väg, därför gör man mothugg omedelbart. Gäddan känner också motstånd när den drar ner flötet och risken finns att den släpper betet, så var extra snabb med mothugget. Vid bottenmete gäller andra regler. Här bör gäddan få tid på sig att vända betet rätt så att krokspetsarna ligger rätt, men samtidigt ska den inte ha så mycket tid på sig att den hinner svälja.

Alternativa tackel

Vad gäller flötesmete så finns det inte mycket utrymme till experimenterande. Oftast eftersöks en så naturlig presentation som möjligt, men i vissa fall kan det vara värt att testa lite bling-bling på tafsen eller strax ovanför. Lyspärlor, färgade krokar eller små spinnskedar är några exempel på attiraljer som kan trigga till hugg. Vid bottenmete däremot finns det en uppsjö med alternativa tackel. Bland annat är det vanligt att ”poppa upp” betet med flytkulor som fästs längst ut på tafsen eller flytstavar som trycks in i betesfisken. Gäddan behöver uppenbarligen inte en betesfisk vid bottnen som faktiskt ser naturlig ut, utan det räcker ofta med att lukt och konsistens är den rätta

Val av utrustning

Gäddmete kräver lite kraftigare prylar, särskilt från land om betet ska kastas ut. Du kommer långt med ditt vanliga gäddspö men för den som fastnat för gäddmete är det dags att skaffa en dedikerad utrustning som gör fisket både lättare och roligare. Karpspön eller gäddmetespön med en testkurva på 3–3,5 lb är perfekt. Längden bör vara någonstans mellan 10 och 12 fot för att kunna kasta långt och göra ordentliga mothugg. Vid gäddmete från båt eller flötestrolling går det att använda dina vanliga spinn- eller trollingspön för gädda, men om det är ett fiske du vill satsa på bör du använda en haspelutrustning med baitrunnerrullar och 10 fots spön. Långa spön krävs för att göra ordentliga mothugg.

Till Fiske.se:s startsida

Tillbaka till toppen
 

Gäddmetarens ordlista
Flötmete: Mete med ett flöte som bär upp tacklet och signalerar napp.
Flötestrolling: Att släpa ett tackel med flöte efter båten.
Bottenmete: Mete med ett sänke på botten som håller betet på rätt plats.  
Bärkraft: Hur mycket vikt ett flöte klarar innan det sjunker under ytan.
Flötesstopp: Ett monterat stopp av gummi eller silikon, alternativt en glidande knut, på huvudlinan som stoppar flötet och bestämmer fiskedjupet. 
Uptrace: En extra förstärkning som en tunnare tafs ovanför tafsen. Ofta av fluorocarbon. Fungerar som en extra säkerhet mot linbrott.
Inline-flöte: Flöte där linan går genom ett rör i flötet. Speciellt lämpligt för flötestrolling. 
Deadbait: Död fisk som används som bete.
Glidande tackel: Ett bottenmetetackel där linan kan glida fritt när gäddan tar betet. 
Baitrunnerrulle: Haspelrulle med en frikopplingsfunktion som gör att linan kan löpa ut utan motstånd.