Pimpla abborre

Pimpelfiske efter abborre är i grunden enkelt. Det krävs dock lite kunskap och en nypa tålamod för att göra succé på isen. Utrustningen är anspråkslös och det enda du behöver är en bra isborr, en pimpelskrylla, några pimpelspön och ett gäng beten. Utmaningen sitter i hur man lockar abborren till hugg och här går vi igenom tre heta metoder för detta.

Vertikalpirken – en klassisk trotjänare

Vinterabborren står oftast helt nere vid botten. Alltså börjar vi med att släppa ner betet dit. Hur vi gör sedan skiljer sig lite åt beroende på vad vi fiskar med. Vi börjar med vertikalpirken – det mest klassiska betet efter abborre. Vertikalpirken är ett litet blänke, med koncentrerad vikt, som sjunker fort och fladdrar ut åt sidan, när man rycker i pimpelspöet. På pirken apteras en lyskrok som pimpats med lysmassa eller garn för att attrahera abborren. Lämplig storlek är allt från små krokar i storlek 16 eller till och med 18 för tävlingspimpel, till storlek 6 eller 8 om du är på storabborrjakt. Lyskroken är i regel fäst till pirken med en liten pimpellänk, som finns i olika längder. Vill du öka chanserna ytterligare så är en maggot eller två ett smidigt och effektivt agn. Pimpelspöet för vertikalpirk används bäst med nylonlina i dimensionen 0,18 till 0,22 millimeter. Pirkarnas storlek justeras efter vilket djup du fiska på: ju grundare vatten desto mindre pirk. Pirkar på 35 till 55 millimeter täcker oftast hela behovet.

Börja fisket med att släppa ner pirken till botten. Justera pimpelspöet så att den slaka linan sträcks upp någon decimeter över hålet när du lyfter i grejerna. Gör ett ryck och låt pimpelhanden vila på ditt ena ben. Nu är fisket i gång. Gör små ryck i spöt varvat med pauser på fyra till fem sekunder. Pauserna är mycket viktiga för det är nästan alltid då som abborren hugger. Hugget känns oftast som en lätt stöt i spöt. När det inträffar gäller det att snabbt lyfta spöt i ett mothugg. Fisken halas sedan in för hand med lugna tag om linan. Återutsätt eller avliva fisken så snabbt som möjligt. Abborren är en stimfisk och om du snabbt är nere vid botten med pirken är chanserna mycket goda att du får fler. Uteblir hugget är det sällan lönt att sitta och nöta i samma hål mer än några minuter. Borra ett nytt hål en bit från det från det första. Är botten jämn kan man flytta fem till sex meter. Är det stora djupskillnader eller stora stenar på botten kan man borra hålen närmare varandra.

Kompletta pimpelset hittar du här

Mormyskan – pimpelfiskarens hemliga vapen

Mormyskan är pimpelfiskarens hemliga vapen de dagar då abborren är trög. Som bete är mormyskan både effektiv och rolig att fiska med. Mormyskan är egentligen bara en liten förtyngd krok. Metallfärgade mormyskor fungerar ofta men det finns tillfällen då färgglada eller helt svarta varianter är bäst. Mormyskaspöt har en liten mjuk topp som fungerar som nappindikator. Du känner inte hugget utan ser det som en liten dragning i nappindikatorn. Det finns flera typer av nappindikatorer och man behöver ofta justera dem för att få perfekt balans med den mormyska man för tillfället fiskar med. Detta görs lättast när man sitter på plats vid pimpelhålet och har sänkt ner mormyskan hela vägen ner till botten. När man lyfter spöt så att linan sträcks upp ser man på toppen hur den reagerar och man kan lätt ställa in nappindikatorn. Mormyskaspöet är ett litet pimpelspö med nappindikator och monolina med en diameter på 0,12 till 0,16 millimeter. Linans grovlek justeras efter mormyskans vikt och djupet du fiskar på.

Mormyskafisket är de små gesternas metod. Börja med att mycket försiktigt lyfta mormyskan några centimeter ovanför botten. Lyft och sänk sedan spötoppen bara någon centimeter. Vänta några sekunder. Lyft sedan ytterligare en liten bit och upprepa rörelsen. Händer det inget så släpp ner till botten och börja om. Mormyskafiske kräver agn, så glöm inte att köpa maggot. Med den här fiskemetoden kan man lägga lite mer tid i varje hål, även om det oftast lönar sig att aktivt söka fisken. När hugget kommer och nappindikatorn gungar till så ska du lyfta spöt snabbt men mjukt. Handdrilla sedan fisken mycket lugnt. Den tunna linan är skör och tål inte snabba ryck eller skav mot pimpelhålets iskant.

Balanspirken – för stora abborrar och stenhårda hugg

Balanspirken är effektiv om du är ute efter de lite större abborrarna, men tveklöst den mest svårfiskade av de tre betestyperna. Balanspirken kan med framgång fiskas vid eller strax ovanför botten men också högre upp i vattnet. På balanspirken använder du oftast inget agn utan det är rörelsen du skapar, genom att rycka i pimpelspöt som lockar fisken till hugg. Det finns en hel del olika varianter på fiskeset för balansare – allt från mer avancerade minihaspelspön till enklare pimpelspön. Det vanligaste är att man använder ett pimpelspö med en monolina på 0,20 till 0,25 millimeter i diameter.

Börja med att sänka ner balansaren till botten och lyft upp den ett par decimeter. Gör ett ryck och håll spöet helt stilla. Nu skjuter balansaren ut åt sidan och strävar sedan efter att komma tillbaka till centrum. Gör fler ryck varvat med pauser. Variera längden och intensiteten på rycken och glöm inte att då och då hålla helt stilla, så länge som fem till tio sekunder. Vid balansarfiske kan du gott sitta vid samma hål i fem minuter innan du borrar ett nytt. Prova också att fiska högre upp i vattnet. Ett tips är att börja vid botten och fiska dig uppåt, en meter i taget tills du ser balanspirken i hålet. Metoden är tålamodskrävande och funkar inte alla dagar men när abborren jagar aktivt, särskilt framåt våren, kan den vara mycket effektiv och framför allt superrolig med många stenhårda hugg.

Fiskar du med balanspirk och upplever att abborren är och stöter på pirken utan att riktigt hugga, låt balansaren hänga kvar i vattnet medan du snabbt plockar fram mormyskaspöet. Dra upp balansaren och skicka så snabbt som möjligt ner en maggotagnad mormyska. Oftast kommer hugget omgående.

Pimpelspön för ovan nämnda metoder hittar du här

Kända sommarplatser är fortfarande heta

Abborren går ofta att hitta på samma platser under vintern som under sommaren. Stengrund och risvasar är alltid heta platser. I många sjöar går abborren grunt och du hittar den strax utanför vassen längs med land. I stora, djupa, sjöar finns det ofta välkända områden där abborren brukar hålla till. Det kan vara på djupbranter eller längs grundryggar ute i sjön. Vet du var fisken finns på sommaren så börja med att pröva där. Är du osäker, så fråga var folk brukar pimpla eller kika efter gamla pimpelhål. Finns det många hål på ett ställe så kan det betyda att fisket varit bra just där.

Stabilt väder är bäst

Vädret kan vara avgörande för hur bra abborrfisket är. Abborren reagerar negativt på snabbt sjunkande lufttryck och kan ibland sluta hugga helt om det sker i allt för rask takt. Stabilt lufttryck eller stigande lufttryck brukar vara bäst. Annars kan fisket vara bra både i molnigt väder och i strålade sol. Har du möjlighet att planera och välja tid och dag så gör det efter prognosen för lufttrycket. Prognosen finner du exempelvis hos SMHI.

Se upp med isen!

Gå aldrig ut på en is som du inte vet är säker. Kolla var andra har gått före dig och undvik helt strömsatta områden, alltså runt inlopp och utlopp till bäckar och åar. Provborra strax utanför land. Det bör vara minst tio centimeter fast is, så kallad kärnis, för att du ska vara helt säker. Isens tjocklek kan variera så borra dig fram för att hålla fortsatt koll. Kommer du till ett område där isen blir tunnare så vänd om och gå tillbaka samma väg som du kom. Använd alltid flytoverall, helst gärna en torrdräkt eller räddningsdräkt som det även heter. Se till att alltid ha isdubbar runt halsen och broddar under fötterna. En räddningslina på minst tjugo meter ska finnas med i packningen. Och sist men inte minst - gå aldrig ut på isen ensam.

Utrustning för säkerhet på isen hittar du här

Till Fiske.se:s startsida

Tillbaka till toppen

Checklistan för framgångsrika dagar på isen:

• Isdubbar
• Räddningslina
• Isborr
• Pimpelskrylla
• Isskopa
• Maggot
• Färdiga pimpelset
• Pimpelspön
• Lyskrokar
• Mormyskor
• Balanspirkar
• Vertikalpirkar

Pimpelfiskarens ordlista
Vertikalpirk: Ett koniskt bete, oftast i metall som fiskas vertikalt. Oftast från isen.
Lyskrok: En liten trekrok med attraktor i form av färgglad ”limkula” eller garnbit
Isborr: Borrspiral för borrning genom is. 
Pimpelskrylla (eller skrylla): En kombinerad stol och förvaringsutrymme för fiskeprylar och fångst.
Pimpelspö: Ett kort spö ämnat för pimpelfiske
Nylonlina: En lina tillverkad av nylon som består av endast en solid tråd.
Monolina: En lina som består av endast en solid tråd.
Maggot: Fluglarver. Ett bra agn för många arter.
Mormyskan: En förtyngd krok för fiske på isen.
Nappindikator: Något som indikerar när det nappar. 
Balanspirk (eller balansare): Ett bete som imiterar en skadad fisk. Fiskas vertikalt, oftast om vintern.
Isskopa: En slev med hål i för borttagning av is från borrhålet.
Isdubbar: Säkerhetsutrustning för att kunna ta sig upp om man råkat gå genom isen.
Broddar: Anti-halkskydd som du fäster på skor och stövlar. Oftast taggar i metall.
Räddningslina: En lina som kastas ut till nödställd som gått igenom isen,
Flytoverall: En värmande overall sydd i flytmaterial för användning på vatten.
Risvase: Kvistar och träd som forslats ut på isen för att senare sjunka till botten för att hålla fisk.