Tafsar & Stingers till gädda

När du fiskar gädda krävs en tafs som håller för fiskens vassa käft. Men, vilken tafs ska du ha? Vilket material är bäst, och vilken längd bör du använda? Och när det gäller stingers, som du använder på mjukbeten, finns det också viktiga saker att ta hänsyn till. Vi hjälper dig att reda ut vilket material är bäst, vilka krokar du ska använda och hur ska de placeras på bästa sätt.

Tafsmaterial som håller för fajten

Gäddfisket har revolutionerats under det senaste årtiondet, vilket även gäller all utrustning och material. Tidigare användes nästan uteslutet stålvajer som tafs. Ståltafsar av olika slag finns fortfarande att köpa och fyller en viktig funktion för de som sällan fiskar eller inte orkar göra egna. Men det finns betydligt bättre alternativ.

Fluorocarbon är det populäraste tafsmaterialet idag för nästan alla arter i svenska vatten. Anledningen är bland annat nötningstålighet och att det är nästan genomskinligt i vattnet, vilket ger en bättre betespresentation. En av nackdelarna med att använda fluorocarbon för gädda är att man behöver använda grov tafs för att vara säker på att den håller för gäddtänderna – gärna runt 1,0 mm i diameter. En annan nackdel är att materialet inte bryts ner i naturen.

Stålvajer är relativt billigt och hållbart. Nackdelen är att de lätt böjs och deformeras när gäddan biter i tafsen. Detta brukar benämnas som att materialet har ett ”högt minne”. Fluorocarbon har lågt minne och går dessutom att räta ut genom att du drar tafsen hårt mellan tumme och pekfinger ett antal gånger. Metallvajer tvinnade av ett antal mindre trådar, flertrådig vajer, blir mjukare och är mindre benägen att bli knäckt och böjd. De vanligaste flertrådiga vajrar är gjorda med sju trådar, men det finns upp till 49-trådig.

Titan- eller volframtafs används också ofta numera. Titan marknadsförs som no-kink, alltså att den inte knäcks och böjs som en vanlig stålvajer. Detta stämmer inte helt. Även titanvajer kan böjas vid påfrestning. Fördelen med volfram är att det är ett mer följsamt och mjukt är material. Materialet är relativt dyrt men perfekt när man fiskar efter exempelvis abborre men vet att det finns gädda i området och vill säkra sitt bete. Volfram är dessutom något tunnare och ger en bättre betespresentation, främst för mindre och lättare beten.

Tänk på att tafsen kan få skador efter gäddans tänder, oavsett material. Därför är det viktigt att alltid titta och känna på tafsen efter varje fångad fisk, och byta ut eller korta ner den om den är skadad.

Här hittar du färdiga tafsar av olika typ och material

Tillverka dina egna tafsar

Att göra sina egna tafsar är enkelt. Du behöver bara tafsmaterial, ett lekande, ett beteslås och vajerlås. Kom ihåg att vajerlåsens storlek behöver matcha tafsmaterialets tjocklek. Läs vilken diameter vajern har och skaffa vajerlås som passar. Det finns enkla och dubbla vajerlås. Om du använder ett enkelt vajerlås ska tafsmaterialet gå in i låset två gånger och därför behöver dimensionen vara den dubbla. För att trycka till vajerlåset behövs en tång. Det går bra med en vanlig tång men en som är tillverkad specifikt för vajerlås är att föredra. För in vajerlåset på tafsen, sedan lekandet eller beteslåset, gör en ögla och för in änden på vajern in i beteslåset igen och tryck sedan till med tången. Gör samma sak på andra sidan. Därefter är din tafs färdig

Längden på tafsen

Vilken längd du behöver på din tafs beror på vad du fiskar efter. Normalt spinnfiske efter gädda kräver minst 50 cm lång tafs. Anledningen till att tafsen bör vara så pass lång är att gäddan kan få in både bete och tafs i munnen när den attackerar betet bakifrån. Om du använder jerkbaits med spinnstopp så böjer sig linan och då är det extra stor risk att gäddan får in en lång bit lina i käften. En längre tafs är dessutom bra om du fiskar i steniga partier där vassa kanter kan skada linan. Använd så lång tafs du kan utan att det hämmar dina kastegenskaper..

Tafsmaterial och tillbehör för tafstillverkning

Stingermaterial och konstruktion

En stinger är den vajer med krok man fäster på ett gummibete. En enkel stinger består av vajer med en krok, dubbel stinger av en vajer med två krokar och så vidare. Generellt görs en stinger med vanlig stål- eller titanvajer. Det är lite tidskrävande och krångligt att göra stingers. Man vill att de ska hålla länge så därför lämpar sig fluorocarbon dåligt. Problemet med mjuk stålvajer och titan är precis som för vanliga tafsar, att materialet ”kinkar”. För att undvika detta problem finns stingers gjorda av ren ståltråd eller med länkar av lekanden. Dessa stingers behöver aldrig bytas, ”kinkar” inte och står emot gäddtänder. Nackdelen är att ståltråd kan hämma betets rörelse. Nackdelen med lekanden är att det är lite dyrare.

Tillverka din egen stinger

Man gör sina egna stingers på ungefär samma sätt som man gör tafsar. Om du använder stål- eller titanvajer så gör du först en ögla på ena sidan och låser med vajerlås. På andra sidan gör du en ögla med kroken i och låser denna med vajerlås. Stingern kan fästas på mjukbetet med en fjäderring i huvudöglan, rakt i huvudöglan innan man låser den med vajerlåset, eller i beteslåset på tafsen. En stinger gjord av länkade lekanden är enklare men dyrare. Köp färdiglänkade lekanden där fyra eller fem sitter ihop. Storlek 10 eller 8 är lagom på lekanden till stingers. Fäst en fjäderring i båda ändarna. På den ena fjäderringen sätter du en krok och ytterligare en länk. I andra änden på den andra länken sätter du en fjäderring och en krok. Nu har du en stinger med två krokar för lite större mjukbeten. Fäst den första fjäderringen i betets huvudögla

Rätt krokstorlek och placering

Välj krokstorlek utifrån betets storlek. Om du tittar på betet uppifrån ska krokarna sticka ut en bit från betets sidor. Detta bör, teoretiskt, ge bättre krokningsmöjlighet. Vissa beten är dock så breda att det inte är rimligt att sätta på ännu bredare krokar. För små krokar kan minska krokningsmöjligheterna medan för stora krokar riskerar att skada fisken onödigt mycket. Stora, grova krokar kräver också mer kraft för att tränga in i gäddkäften. Stingern fästs nästan alltid på betets undersida, för att inte skapa obalans i betets gång. Mer vikt i buken ger bättre stabilitet. Krokningsegenskapen är snarlik oavsett om krokarna sitter på under- eller ovansidan. Hur tätt krokarna ska sitta när man använder dubbel stinger är viktigt att tänka på. Om krokarna sitter för tätt fyller inte den dubbla stingern någon funktion och det hade räckt med en krok. Om du använder dubbel stinger så sätt den första kroken nära betets huvud och den andra kroken så nära stjärten som möjligt utan att den påverkar betets gång på ett negativt sätt.

Här hittar du såväl krokar som fjäderringar och lekande

Till Fiske.se:s startsida

Tillbaka till toppen
 

Ordlista för tafsar och material till gäddfiske
Tafs: En tålig länk mellan linan och betet.
Ståltafs: Tafs av enkelt- eller flertrådigt stålmaterial.
Fluorocarbon: Monomaterial, som påminner om nylon, men är tåligare och styvare. 
Titan: Metallmaterial som ofta används i tafsar.
Wolfram: Ett något mjukare metallmaterial som används i tafsar.
Stinger: En eller fler krokar på en tafs, eller länk, som apteras på mjukbeten. 
Fjäderring: Eller ”splitring”. En liten ring som används för att fästa krokar eller lekande i bete eller tafs.