Göstrollingens ABC

Göstrollingens ABC
Sommarens göstrolling är för många en höjdpunkt och dessutom en effektiv fiskemetod. Metoden skiljer sig från trolling efter gädda och för nybörjare kan den kännas komplicerad. Fångst uteblir ofta då viktiga detaljer förbises. Här går vi igenom allt du behöver veta för att du ska lyckas.

Gösen är anpassad till jakt i dåliga ljusförhållanden. Synen är bättre än hos både gäddan och abborren, och det är vanligt att gösen konkurrerar ut dessa arter i sjöar med dåligt siktdjup. Gösen är som mest aktiv under natten och på sommaren jagar den löja och nors i ytskiktet från skymning till gryning. De pelagiska bytesfiskarna går upp i vattenmassan för att äta djurplankton när solen går ner, och efter följer gösen. Det är inte ovanligt att se jagade löjor smätta i ytan under vindstilla sommarnätter. Ett gott tecken. Det är således under dessa timmar, från skymning till gryning, som metoden kommer till sin rätt. Men det går att trolla gösen dygnet runt genom att främst ändra betets djup.

Variera djup och linsläpp
Exakt vilket djup gösen står på vid olika tillfällen kan skilja sig från sjö till sjö. Under våren befinner den sig dock ofta högt upp i vattnet dygnet runt för att värma buken och låta rommen mogna innan lek. Under sommaren står den gärna djupare dagtid, mellan åtta och femton meter, för att successivt röra sig uppåt innan skymning. Vid klassisk sommartrolling från kväll till natt är det därför klokt att börja fiska ett par beten djupare, ner till sju till åtta meter. Ju mörkare det blir, desto högre upp i vatten går både bytesfisk och gös, något man kan se på så väl ekolod som aktivitet i ytan. När solen gått ner bör man ha högst ett bete som går djupare och i stället fokusera på området kring en till fyra meter. I vissa sjöar, ofta grumliga, går det även bra att utöva pelagisk trolling under dagen. Om gösen är aktiv dagtid kan de stå högt upp i vattnet och således behöver man fiska av en stor del av vattenmassan, från en meter ner till cirka tio meter, för att klura ut vart fisken står för dagen.
Linsläppet påverkar vilket djup betet går. Ju längre linsläpp desto djupare går betet och tvärtom. Längre linsläpp kan även vara lämpligt om gösarna står högt upp i vattenmassan och skyggar för båt eller sidoparavaner. En bra grund är cirka sextio fot linsläpp direkt bakom båten eller trettio fot linsläpp bakom sidoparavanerna. Om gösen är skygg kan du öka linsläppet, ibland så långt som hela 120 fot bakom båten. Tänk på att längre linsläpp bakom sidoparavanerna försvårar ett ordentligt mothugg och risken att man missar fisk är större.

Prylar för trollingfiske hittar du här

Hastigheter runt en knop
Att hålla rätt fart är A och O vid göstrolling. Till skillnad från gäddan som exploderar mot betet och hugger omgående så är gösen sävligare och följer ofta betet en stund innan den tar. Att fiska långsamt är därför viktigt, framförallt om man vill åt större individer. Vid gäddtrolling sommartid går det bra att trolla i två knop medan man vid göstrolling gärna skall ligga under 1,6 knop. Många storgöstrollare förespråkar hastigheter runt en knop för att de större gösarna skall behaga hugga. Nackdelen med den låga farten i kombination med gösens hårda käft är att de inte alltid krokar sig själv, därför behöver man vara med på noterna och plocka upp spöet omedelbart och göra mothugg.

För att fiska riktigt långsamt kan du skaffa dig en bra elmotor 

Ett bra bete med bra gång i låga farter
Vobbler, skeddrag eller mjukbeten. Gösen biter på det mesta under rätt förhållanden, men klassisk göstrolling bedrivs allt som oftast med vobbler. Det enda kriteriet är att betet skall ha en bra gång i låg fart. Vobblerskedens storlek och vinkel, och till viss del betets form, avgör om det går djupt eller grunt samt vilken rörelse kroppen har. Stora skedar som nästan är vinklade horisontellt med betets kropp går djupt och har en ettrig rörelse där stjärten vickar kraftigt. Denna betestyp fungerar ypperligt när gösen är på humör. Beten med mindre sked och en mer rullande gång i låg hastighet fungerar i alla lägen, särskilt på större gös som vill ha långsammare presentationer. Vid tillfällen då man vill fiska en sävlig, rullande vobbler på större djup kan du antingen använda djuprigg, så kallade Dipsy divers eller bara fästa ett päronsänke cirka tio meter framför betet med en gummisnodd.
Färgval vid göstrolling känns ofta mer avgörande än vid exempelvis gäddtrolling. Gösen kan vara otroligt petig och att hitta rätt färg för dagen är ofta nyckeln till framgång. Rött huvud med vit kropp eller rött huvud med gul kropp är vanliga gösfärger, men även mörka, gråa beten med röd eller orange buk kan vara otroligt effektiva när mörkret lagt sig. Testa dig fram och byt färg ofta om hugg uteblir.

Stora gösbeten som fiskar bra i låga hastigheter hittar du här 
Lite mindre gösbeten som fiskar bra i låga hastigheter hittar du här

Öka säkerhetstänket om natten
Att fiska på sjön under natten medför fler risker. Säkerheten för dig, dina medpassagerare och för andra båtar på sjön är av största vikt, glöm därför inte lanternorna. Ha på er flytväst och ta med extra lampor till hjälp när ni kommer in mot land. Strålkastare erbjuder tydlig uppsikt framför båten på hemväg i högre hastighet. Inte sällen flyter skräp eller stockar på vattnet som är svåra att se i mörkret. 

Flytvästar för båtfiskeäventyr hittar du här

Rappa mothugg och förlåtande drillningsegenskaper
Göstrolling kan bedrivas med den enklaste av utrustning men givetvis ger ökad budget sina fördelar. Eftersom låg fart är att föredra, samt att en variation i hastighet verkar kunna trigga gösen, så är rodd med åror kanske det allra bästa valet. Således behövs inte mer än en eka med åror. Men att ro en hel natt tär på ryggen och för den som hellre åker bekvämt behövs en bensinmotor i kombination med drivankare som sänker farten, alternativt en elmotor. Ett ekolod hjälper till att se bytesfiskens rörelse och vart den befinner sig i vattenskiktet. Med denna information kan du enklare välja vilket djup du vill fiska. Ett sjökort eller lodkarta är inte nödvändigt så länge du har en generell uppfattning om hur sjön ser ut, och kan trolla i närheten av de djupare partierna där gösen ofta håller till. Erfarenhet och tid på vattnet är viktigare då den pelagiska gösens ståndpunkter och jaktområden inte alltid har någon märkbar anknytning till sjöns topologi. 
Eftersom trollingen sker i låg fart och gösen som sagt sällan krokar sig själv behöver man spön som inte är för mjuka. En stenhård dirigentpinne hade varit optimalt just vid själva hugget, men då gösen är hård i käften och gärna ruskar på huvudet vid drillning behövs en förlåtande klinga för att kroken skall sitta kvar, därför behöver spöet vara en lagom kombination av mjukt och hårt. Haspel- eller spinnrulle har ingen större betydelse i sig förutom att spinnrullen är den enda modellen som erbjuder räkneverk. Nylonlina på 0,30 till 0,35 millimeter fungerar utmärkt, gärna med en tafs av 0,50 mm fluorocarbon närmast betet ifall gösen skulle lyckas få in allt i käften.
Sidoparavaner är trollarens bästa vän. Att få ut beten på sidan om båten, kunna använda fler spön och bredda hela sökarealen är guld värt. Förutom detta medför sidoparavanerna en chans att fånga gös som annars hade skyggat för båten. 

Ekolod för alla plånböcker finner du här

Ordlista
Trolling: Fiskemetod där båten släpar ett antal spön med beten efter sig. Kräver ofta en hel del utrustning.
Vobbler: Ett skedförsett bete som imiterar en skadad fisk.
Sidoparavan: Ett fiskeredskap som möjliggör att man fiskar flera beten i bredd.
Linsläpp: Mängden lina man har mellan spö och bete eller paravan och bete.
Pelagisk: Frivattenlevande.
Elmotor: En motor som går på batteri, går att framföra långsamt.
Ekolod: Ekolod: En maskin som genom ultraljud tolkar världen under ytan.
Sjökort: Kartor med hydrografisk information för navigering över vatten.
Bytesfisk: Mindre fisk som står på rovfiskarnas meny.
Dipsy Diver: En djupparvan som möjliggör fiske på djupt vatten.
Fluorocarbon: Åldersbeständig och stark monolina.
Nylonlina: En lina som består av endast en solid tråd i nylon.
Haspelrulle: En rulle som hänger under spöet. Spolen roterar inte vid kast.
Spinnrulle: En rulle som fästs på ovansidan spöet med vinkelrät spole.
Päronsänke: En päronformad blyvikt.
Lanternor: Lampor. Röd lampa babord sida, grön på styrbord sida och vit lampa där bak.
Räkneverk: En liten räknare på rullen som berättar hur mycket lina du har ute.
Drilla: Veva hem fisk.