Pimpelfiske efter röding

Pimpla röding – guiden för dig som vill lyckas
Du som bor nära ett rödingvatten är lyckligt lottad. Dock kan vinterfisket efter denna vackra art vara en smula utmanande. Med några enkla tips förkortas resan till ett lyckat fiske avsevärt. Här har du guiden som utgör skillnaden mellan fiasko och succé.

Rödingen trivs i kalla, klara sjöar och vattendrag där den likt öringen till en början främst livnär sig på insekter, för att senare i livet övergå till ren fiskdiet. Det svenska rekordet ligger på över tio kilo, en båtpimplad röding från Landösjön i Jämtland. Norröver finns rödingen i naturligt reproducerande bestånd, så kallad fjällröding. I mellersta Sverige hittar du främst inplanerad röding, liksom i kända storröding-vatten norröver som Landösjön och Malgomaj. Den sydligaste sjön med reproducerande röding i Sverige är Vättern. Oavsett var du finner rödingen så tas den på ungefär samma sätt när isarna ligger.

Utrustning efter båda nytta och nöje
Många isfiskar idag med korta, lätta spön på runt 50 till 70 centimeter. Till spöet används en mindre haspelrulle i storlek 1000, det går dock lika bra med ett klassiskt pimpelspö. Fördelen med de moderna spöna är främst att det blir roligare att drilla fisken, men också att du har full kontroll på linan vilket är viktigt om en större fisk kliver på. Huvudlinan som används är nylon i diametern 0,20 till 0,30 millimeter, en tjocklek som tål nötning mot iskanten. Betesvalet kan variera. Klassikern är rödingblänket: en metallsked i koppar, silver eller mässing med reflextejp på ena sidan. Under blänket knyter man en fem till femton centimeter lång nylon- eller fluorocarbontafs. Runt 0,20 millimeter i diameter brukar räcka. I tafsänden fäster man en vanlig enkelkrok, limkrok eller mormyska. Kroken agnas med maggot, räka eller passande Powerbait-variant. Det har även blivit populärt att använda blinkers – blinkande, små lampor speciellt gjorda för rödingfiske. Lampan kan fästas strax ovanför blänket, men det finns även blänken med inbyggd lampa. Spöet man använder vid fiske med blänke måste vara kraftigt nog att klara hårda ryck, men ändå ha en känslig topp för att se försiktiga napp. Om man fiskar med mormyska helt utan blänke är det bäst att använda en mormyskatopp – en extremt känslig topp som signalerar minsta lilla napp.

Här finner du fiskeset som passar till pimpelfisket efter röding 
Här finner du linor som är anpassade efter vinterfiske
Här hittar du rödingblänken, blinker, mormyskor och annat småplock 

Klura ut dagens recept
Rödingblänket och de blinkande, små lamporna är gjorda för att locka till sig rödingen. När du borrat ditt första hål sänker du ner skeden till bottnen och vevar upp några decimeter, så att kroken under blänket hänger fritt. Gör ett par kraftiga lockryck och håll sedan still. Här finns inga regler för vad som är rätt och fel, utan det gäller att testa sig fram till det som fungerar för dagen. Kraftiga ryck, mindre subtila knyck, eller så är det mest effektivt att hålla betet helt stilla. Om det inte nappar på några minuter, testa att veva upp en bit. Upprepa tills du fiskar betet strax under iskanten. Släpp därefter ned betet till bottnen och upprepa processen eller byt till ett nytt hål. Ibland är rödingen försiktig och det kan därför vara bra att testa helt utan blänke eller lampa, och bara fiska med en agnad mormyska. Vid fiske med endast mormyska använder du dig endast av små, knappt märkbara knyck då och då för att imitera en liten insekt.

Testa alla djup
Rödingen leker någon gång från sensommar till tidig vinter beroende på var i landet man befinner sig. Direkt efter lek är fisken hungrig och extra aktiv. Vid den första isen håller de sig gärna strax under iskanten för att senare på säsongen simma längs bottnen, men inga regler utan undantag så testa alla djup i hålen du fiskar av. Rödingen är en aktiv simmare och för den erfarne som känner till vandringsmönstren i ett vatten kan det vara mer effektivt att lägga mer tid i ett och samma hål, än att borra vidare. Är vattnet okänt för dig så är det viktigt att du rör på dig. Byt plats och sök fisken aktivt. Liksom regnbågen, som ofta planteras in i samma vatten, gillar rödingen att stryka längs naturliga kanter där djupet ändras markant. Det kan vara från två till tre meter, eller från fyra till fem meter. När du hittat en sådan tydlig djupskillnad så är det bara att ha lite is i magen. Sätt dig och vänta in passerande och huggvillig fisk. Rödingen lever ofta i mindre stim, så om du får en finns det nästan alltid fler. 
I större, djupa vatten som Vättern eller Malgomaj lever rödingen lite annorlunda. De stora fiskarna har här gått ifrån insektsdieten för att livnära sig helt på bytesfisk, vilket gör att du ofta hittar dem betydligt djupare. De få dagarna som isen ligger på Vättern är det inte ovanligt att man fiskar ända ner mot 40 meter. 

En visuell pulshöjare
Om rödingen går grunt i klart vatten kan du testa kikpimpel. Det är viktigt att isen är klar så att ljus kommer igenom. Skotta bort ett område med snö för att skapa ett temporärt ljusinsläpp, vilket även lockar fram rödingen. För att få bort reflektioner i vattnet kan du lägga dig under en mörk filt eller fäll. Ett gammalt rövarknep är att smula ner äggskal i hålet för att skapa kontrast mot bottnen. Kikpimpel praktiseras helst på en till tre meters djup, eller så länge vattnet är klart nog så du kan se betet. När rödingen simmar in under hålet och inspekterar betet kan vi garantera att pulsen höjs. 

Det lilla extra
Ett ekolod är en ovärderlig hjälp vid all typ av ismete. Du ser helt enkelt om det finns fisk där du borrat eller ej, samt vilket djup de står på. Med ett ekolod kan du snabbt placera betet inom fiskens synfält. Det finns idag många alternativ att välja på och för isfisket fungerar enklare varianter bra. Lätta ekolod med bra batteritider har sina fördelar. Det finns små, nätta modeller som du enkelt kopplar till telefonen som funkar riktigt bra för syftet. Under de dagar då fisken är svår att komma i kontakt med kan ett ekolod vara ovärderligt för fångstresultatet. 

Här finner du ekolod som fungerar bra att ta med sig ut på isen

Fetthalten bestämmer smaken
Rödingen är en delikatess, men precis som för alla laxartade fiskar så är det fetthalten som avgör smaken. Äldre fisk, och fisk som nyligen lekt, har mindre fett och smakar sämre. Tunn, sargad fisk i lekdräkt kan faktiskt smaka riktigt illa. Det är därför bättre att ta vara på de feta matfiskarna och låta tunna och gamla individer simma vidare. Tänk på att hantera fisken varsamt om den ska släppas tillbaka. Om det är minusgrader fryser snabbt slemskikt och ögon. Kroka av fisken direkt i hålet med en peang eller långskaftad tång om den inte ska behållas.

Tänk på säkerheten
Tänk på säkerheten vid isfiske! Kontrollera isen noga med jämna mellanrum, antingen med en isbill eller ett borr. Ha alltid isdubbar runt halsen och gärna en räddningslina om ni är flera som fiskar. Undvik kraftigt strömsatta områden eller platser där varmvatten släpps ut. Slutligen: gå aldrig ut på isen ensam!
Bra prylar som gör isfisket säkert finner du här.

Rödingpimplarens ordlista
Maggot: Fluglarver. Ett bra agn för många arter.
1000-storlek: Fiskerullars storlek anges ofta i tusental. Ju mindre tusental desto mindre rulle.
Powerbait: Ett konstgjort flytande agn som finns i olika smaker, dofter och färger som attraherar främst laxartade fiskar.
Rödingblänke: En skedliknande metallbit som används vid vinterfiske för att locka in fisk.
Blink: En batteriförsedd mindre lampa som blinkar när den kommer i kontakt med vatten. 
Mormyskan: En förtyngd krok för fiske på isen.
Haspelrulle: En rulle som hänger under spöet. Spolen roterar inte vid kast. 
Limkrok: En liten trekrok med attraktor i form av färgglad ”limkula” eller garnbit
Pimpelspö: Ett kort spö ämnat för pimpelfiske
Kikpimpel: Pimpelfiske där du ser betet och fisken som hugger.
Nylonlina: En lina som består av endast en solid tråd i nylon.
Monolina: En lina som består av endast en solid tråd.
Maggot: Fluglarver. Ett bra agn för många arter.
Isdubbar: Säkerhetsutrustning för att kunna ta sig upp om man råkat gå genom isen.
Räddningslina: En lina som kastas ut till nödställd som gått igenom isen.
Peang: En långsmal tång som går att låsa. Används ofta vid fiske efter laxartade fiskarter.